Tankar
Kategori: Dagbok
Att gå från att betyda allt för varandra till att knappt säga hej är helt obegripligt för mig faktiskt. Har alltid varit och kommer nog alltid att vara. Om du har en partner men den gör något fel och efter det går alla runt och säger "gör slut", "du borde verkligen göra slut", "du förtjänar något bättre" och massa annat, men själv står du där som ett förrvirande offer och vet knappt vad du står på. Massa frågor kommer flygande in i ditt huvud men du har inte svar på en ända. Din partner som hade varit dum mot dig vill du fortfarande ha tillbaka, för din kärlek är lika stark som förut. Du berättar det för dina nära och alla säger "nej! ta inte tillbaka!". Du ifrågersätter varför du inte skulle ta tillbaka och alla säger "för du förtjänar något bättre". Men då kommer dem där tankarna, "är det inte jag själv som väljer vem jag förtjänar och inte förtjänar". Man förtjänar väl den man älskar? Och så länge två person älskar varandra så spelar det väl ingen roll om en utav dem inte förtjänar den andra eller nått sånt?
Men sen en annan sak som jag funderat väldigt mycket på är "hur kan man vara så förälskad i person som har sårat en extremt? Hur kan man vara så förbaskat kär i en person så att man nästan skäms eftersom den har sårat en så? Och hur kan man så gärna vilja ha tillbaka personen?".
Men det är väl sånt kärleken gör med en, eller?
Varje gång du ser den här personen så blir du som kär på nytt, varje gång du ser den här person så blir du så fruktansvärt glad och det spelar verkligen ingen roll hur dåligt du mådde innan du träffa personen, för så fort du ser den så är det som att alla beskymer blåser bort. Och om man hittar en sådan person som kan få en att sväva på små rosa moln varje dag, varför ska man då lämna den om den gjort ett snesteg? Helt obegriplikt för mig faktiskt, men jag är väl nästan själv med att tycka så tror jag nog, men man måste inte tycka som alla andra jämnt, ellerhur?
"Utan dina andetag så rasar marken jag går på, utan dina andetag är jag inte mig själv, utan dina andetag så står jag ostabilt på jorden..."